Mitt gamla jag


Japan! Detta intressanta land (som jag aldrig har besökt). Drömmen skulle ju vara att få bo i japan under ett år eller två! Hur spännande hade inte det varit?

Jag har alltid varit intresserad av Japan, dess kultur, språk och mest av allt mat. Sedan jag var liten och det sändes anime på tv så har jag alltid önskat att få åka till japan. När jag var yngre försökte jag till och med lära mig att prata japanska. Jag hittade för ett tag sen ett av mina gamla block där jag hade gjort egna glosor till mig själv med japanska ord eller korta uttryck.

Min familj blev under flera år utsatta för mina matlagnings experiment när jag var som mest nördig. De fick smaka allt från väldigt misslyckad sushi till mindre misslyckade soppor.

Under ett par år nu känns det som om jag har tappat den där biten av mig själv. Jag vet inte varför. Har jag vuxit upp? Har jag helt enkelt tappat bort vem jag är? Väldigt existensiella frågor ställs här nu för tillfället. Men när jag hittade min gamla glosbok till mig själv blev jag inspirerad att komma tillbaka till mina gamla intressen. Jag har beställt misopasta, japanskt te, massa snacks, en hel dvdbox med gammal anime som jag brukade älska. Jag ser så framemot när man beställning kommer hem och jag kan försöka bli mig själv igen. Jag ska bjuda hem hela familjen och bjuda dem på (förhoppningsvis en väldigt lyckad) misosoppa. Det ska bli skönt att komma tillbaka till mitt gamla jag. De flesta här i världen vill bara gå framåt och göra nya saker. Men om gamla saker från din barndom gör/gjorde dig lycklig, varför ignorera det istället för att varmt välkomna det? Jag ser framemot när jag nostalgiskt kan laga min konstiga mat igen.